Cystor i hud och underhud

Epidermoidcysta hårbotten

Knölar under huden är ett vanligt fynd och kan uppstå av flera orsaker. De är oftast godartade och ofarliga, men ibland kan de orsaka obehag eller signalera ett underliggande hälsoproblem. Det finns olika typerna av knölar i hud och underhud.

Vad är en knöl?

En knöl i hud eller underhud kan beskrivas som en avgränsad, upphöjd eller palpabel förändring i huden. Där kan finnas flera orsaker till dess uppkomst, inklusive infektioner, inflammationer, vävnadstillväxt, vätskeansamlingar eller tilltäppta talgkörtlar.

Vanliga typer av knölar (cystor och fettknutor)

Cystor – vätskefyllda knölar
Cystor är en av de vanligaste orsakerna till knölar i huden eller underhuden. De är oftast godartade och uppstår när en körtel eller kanal täpps till, vilket leder till att vätska eller annan substans ansamlas och bildar en kapsel.

– Epidermoidcysta:

En epidermoidcysta, är en godartad, långsamt växande knöl som vanligtvis utvecklas strax under hudens yta. Cystan är fylld med keratin, ett protein som även utgör byggstenen i hud, hår och naglar. Epidermoidcystor är en av de vanligaste formerna (48%) av hudcystor och kan uppstå på olika delar av kroppen, men de förekommer oftast på områden som ansiktet, nacken, hårbotten, ryggen och könsorganen.

1. Orsaker och bildning:
Epidermoidcystor uppstår när ytliga hudceller hamnar djupt i huden i stället för att lossna på naturlig väg. De omgivande cellerna fortsätter att producera keratin, vilket leder till en långsam ansamling av detta ämne inom ett litet, kapselliknande område. Orsakerna till denna process kan inkludera:
– Hudskador eller irritation: Efter trauma som operationer, skärsår eller aknebildning kan hudceller fastna djupt i huden.
– Blockering av hårsäckar eller talgkörtlar: Om en hårfollikel blockeras, kan detta leda till cystbildning.
– Genetiska samband: I vissa fall kan dessa cystor vara del av ett ärftligt tillstånd, till exempel i Gorlin-Goltz syndrom eller Gardner-syndrom.

2. Utseende och symtom:
– Storlek och form: Epidermoidcystor varierar i storlek, från några millimeter upp till flera centimeter. De brukar vara runda eller ovala.
– Konsistens: De känns oftast fasta eller elastiska vid beröring.
– Yta: Huden över cystan kan verka normal, men ibland finns en liten mörk prick eller öppning på ytan, vilket är själva ”utloppskanalen”.
– Färg och inflammation: De är vanligtvis hudfärgade eller något gula. Om cystan blir inflammerad eller infekterad, kan rodnad, svullnad, smärta och värme uppstå, och den kan även börja utsöndra var.
– Ofta smärtfria: Om de inte infekteras eller växer för nära ett nervrikt område är cystorna vanligtvis smärtfria.

3. Anatomisk struktur:
Epidermoidcystor omges av en tunn vägg, eller kapsel, som består av hudceller. Insidan av cystan är fylld med keratin – en vitgul, tjock och ofta illaluktande substans. Det är denna keratinansamling som gör att cystan växer med tiden.

4. Diagnos:
Läkare diagnostiserar oftast epidermoidcystor genom en klinisk undersökning, där de inspekterar och känner på knutan. I vissa fall kan diagnostiska metoder som ultraljud eller biopsi (vävnadsprov) användas för att bekräfta att det är en cysta och utesluta andra tillstånd, såsom abscesser, lipom eller tumörer.

5. Behandling:
Behandlingen beror på cystans storlek, symtom och om den är infekterad:
– Ingen behandling: Om cystan är liten och inte orsakar obehag, kan den ibland lämnas obehandlad.
– Dränering: Om cystan är infekterad kan en läkare tömma den på innehåll. Detta ger dock oftast bara en tillfällig förbättring, eftersom kapseln inte tas bort.
– Kirurgisk avlägsnande: Den mest effektiva behandlingen är att kirurgiskt ta bort hela cystan, inklusive dess kapsel, vilket förhindrar återbildning. Ingreppet görs ofta under lokalbedövning.
– Medicinering: Vid infektioner kan antibiotika ges, tillsammans med dräneringen.

6. Komplikationer:
Även om epidermoidcystor oftast är ofarliga kan komplikationer uppstå:
– Infektion: Cystan kan bli inflammerad eller infekterad, vilket leder till smärta och en ansamling av var.
– Ruptur: Om cystan spricker kan dess innehåll spridas i omgivande vävnad, vilket ibland leder till inflammation.
– Ärrbildning och återfall: Om cystan inte tas bort helt kirurgiskt kan den växa tillbaka.

7. Skillnad från andra cystor:
Det är viktigt att skilja epidermoidcystor från andra liknande tillstånd:
– Pilarcystor: Dessa cystor förekommer oftare i hårbotten och har liknande innehåll men en annan struktur.
– Atherom: Denna term används felaktigt som synonym till epidermoidcystor, men talgkörtelcystor är i sig mycket ovanligare.

När ska man söka vård?

Man bör kontakta en läkare om cystan:
– Växer snabbt.
– Blir smärtsam.
– Rodnar, svullnar eller blir varm (tecken på infektion).
– Spricker eller börjar läcka (speciellt om innehållet luktar illa).

Sammanfattningsvis är epidermoidcystor ofarliga och vanligt förekommande, men om de orsakar obehag, växer kraftigt eller blir infekterade bör de behandlas av en läkare.

– Talgcysta (aterom):

Ett atherom, som även kallas för en talgkörtelcysta eller ett sebaceous cysta, är en godartad förändring som uppstår i huden. Det är en rundad, ofta inkapslad cysta som bildas när en talgkörtel (sebaceös körtel) blockeras och fylls med talg (sebum), keratin och andra hudpartiklar. Dessa cystor kan bildas under huden på många olika ställen på kroppen och uppträder oftast i områden med många talgkörtlar, såsom ansikte, nacke, rygg, bröst och hårbotten.

Orsaker
Atherom uppstår på grund av en blockering i utförsgången för en talgkörtel, vilket leder till ansamling av fett (talg) och keratin i körtelgången. Blockeringen kan uppkomma av olika orsaker, inklusive:
– Skador på huden: Små skador, irritation eller inflammerad hud kan blockera körtelns utförsgång.
– Överproduktion av talg: Kan bero på hormonella förändringar, exempelvis under puberteten.
– Arv och genetiska faktorer: Vissa personer är mer benägna att utveckla dessa cystor på grund av ärftliga faktorer.
– Akne och seborré: Hudtillstånd associerade med ökad produktion av talg kan öka risken för atherom.

Utseende och symtom
Atherom är vanligtvis:
– Runda, kupolliknande hudförändringar: De är mycket tydligt avgränsade och kan vara elastiska till fasta vid beröring.
– Hudfärgade, vita eller gulaktiga: Färgen varierar beroende på cystans storlek och om den är inflammerad.
– Storlek: De kan variera från några millimeter till flera centimeter i diameter och kan växa över tid.
– Mjuka och rörliga: Vid beröring känns de ofta elastiska och kan röra sig under huden.
– Med en ”punkt” i mitten: Hos vissa atherom kan man se en mörk punkt (en blockering eller öppning i körteln) på cystans yta.

I de flesta fall är de smärtfria, men de kan bli smärtsamma och rodnade om de blir infekterade.

Komplikationer
Ett atherom är oftast helt ofarligt, men vissa komplikationer kan uppstå:
– Infektion och inflammation: När cystan blir infekterad kan den svullna upp, bli röd, varm och smärtsam att röra vid. Ibland kan den också börja läcka pus.
– Abscess: En infekterad cysta kan utvecklas till en abscess, en ansamling av var som kan kräva dränering.
– Ruptur: Om innehållet i cystan sprider sig in i omgivande vävnad kan det orsaka inflammation och irritation.

Diagnos och behandling
Diagnosen ställs oftast av en läkare genom en klinisk undersökning, eftersom atherom har ett ganska karakteristiskt utseende. Vid osäkerhet kan en biopsi, där en liten del av vävnaden analyseras, genomföras.

Behandling kan innefatta:
– Avlägsnande av cystan: Om cystan är besvärande, stor eller infekterad rekommenderas ofta kirurgiskt avlägsnande. Hela cystan inklusive kapseln avlägsnas för att undvika att den återkommer.
– Incision och dränering: Vid en akut infektion kan läkaren först snitta upp cystan och dränera varet. Detta är dock inte en permanent lösning eftersom kapseln då inte avlägsnas, vilket kan leda till att cystan återkommer.
– Antibiotika: Kan ges vid infektion för att behandla eller förhindra spridning av bakterier.

Förebyggande
Det är svårt att helt förhindra atherom eftersom det är relaterat till talgproduktionen. Men följande åtgärder kan minska risken:
– God hudhygien: Regelbunden rengöring av huden för att minska överflödig olja och hudceller.
– Undvik komedogeniska produkter: Använd hudvårdsprodukter som inte täpper till porerna.
– Behandla akne: Om du har akne eller fet hy kan behandling minska risken för att skador på porerna leder till atherom.

När ska man söka läkare?
Även om atherom är ofarliga kan det vara klokt att kontakta en läkare vid följande:
– Om cystan snabbt växer i storlek.
– Om den blir röd, inflammerad eller smärtsam.
– Om det finns misstanke om infektion (t.ex. pus eller feber).
– Om det känns osäkert om förändringen är ett atherom eller något annat hudtillstånd.

– Pilarcysta:

En pilarcysta, även kallad trikolemmal cysta, är en godartad cystisk hudförändring som huvudsakligen uppstår från hårfolliklar. Dessa cystor är fyllda med keratin, ett protein som är en viktig komponent i hår och hud. Pilarcystor är vanligtvis belägna i områden där det finns många hårfolliklar, särskilt i hårbotten, men de kan också uppstå på andra delar av kroppen.

Viktiga egenskaper hos en pilarcysta:
1. Ursprung:
– Pilarcystor bildas från yttre delen av hårfollikelns epitel, särskilt det så kallade trikolemmala epitelet. Detta särskiljer dem från epidermala cystor, som uppstår från keratiniserande epitel i huden.

2. Innehåll:
– Cystan består av keratiniserat material som är kompakt och fast. Detta till skillnad från epidermoidcystor, som ofta innehåller en grynig, illaluktande massa av keratin och talg.

3. Utseende:
– Pilarcystor känns som fasta, runda eller ovala knölar under huden. De kan vara hudfärgade och tenderar att inte vara inflammerade eller röda om de inte blir infekterade.
– De kan variera i storlek, från några millimeter till flera centimeter.

4. Vanligaste lokaliseringar:
– Pilarcystor är vanligast i hårbotten (cirka 90 % av alla fall), men de kan även förekomma på andra kroppsdelar med hårfolliklar.

5. Prevalens:
– Pilarcystor är relativt vanliga och förekommer oftast hos vuxna, särskilt hos medelålders och äldre personer. De är mer vanligt förekommande hos kvinnor än män.

6. Orsak:
– Den exakta orsaken är inte helt klarlagd, men det finns en genetisk komponent eftersom flera familjemedlemmar ofta kan drabbas. Det tros vara en autosomalt dominant ärftlighet.

Symptom:
– Pilarcystor är oftast asymptomatiska och upptäcks av en slump som en knöl.
– De brukar växa långsamt och orsakar sällan smärta eller obehag om de inte blir infekterade.
– Ibland kan cystan spricka, vilket kan leda till inflammation och irritation.

Diagnos:
– Diagnosen baseras vanligtvis på den kliniska bilden och patientens hälsohistoria.
– Om det finns oklarheter kan en läkare ta bort cystan och skicka den för mikroskopisk analys (histopatologi) för att bekräfta diagnosen.

Behandling:
– Pilarcystor är godartade och kräver inte alltid behandling om de inte orsakar symptom eller estetiska besvär.
– Vid besvär eller infektion kan cystan tas bort kirurgiskt. Hela cystan (inklusive dess vägg) måste tas bort för att undvika återfall.
– Infekterade cystor kan behöva behandlas med antibiotika innan eventuell kirurgisk excision.

Diffdiagnoser:
– Epidermoidcysta (epidermal cysta): Dessa bildas från epidermis istället för hårfolliklar och har ofta ett annorlunda innehåll och kliniskt beteende.
– Lipom: En mjuk fettknöl som ligger djupare i huden.
– Aterom: Sebaceous cysta, som bildas från talgkörtlar.

Prognos:
– Pilarcystor har god prognos. De är inte cancerösa och utgör ingen allvarlig hälsorisk. I mycket sällsynta fall kan de utveckla en malign komponent, men detta är extremt ovanligt.

Sammanfattningsvis är en pilarcysta en ofarlig hudförändring som uppstår från hårfolliklar och oftast hittas i hårbotten. De är godartade och kan enkelt tas bort om de orsakar problem.

– Ganglioncysta:

En ganglioncysta uppstår ofta i anslutning till en led eller sena, vanligtvis vid handleder eller händer. Cystan är fylld med gelatinliknande ledvätska och är helt ofarlig men kan medföra obehag eller begränsningar i rörelse.

Abscesser (varbölder):

En abscess är en ansamling av var i huden som orsakas av en bakteriell infektion. De är ofta smärtsamma, rodnade och varma vid beröring. Abscesser kan kräva medicinsk behandling för att tömmas och kontrollera infektionen.

Ta bort cystor och knölar:

Behandling varierar beroende på typen av knöl. Många cystor och lipom behöver inte behandlas om de inte orsakar besvär. Vid behov kan de dock dräneras eller avlägsnas kirurgiskt.
Har du upptäckt en knöl i huden eller underhuden som oroar dig? Tveka inte att rådfråga en läkare för en bedömning och eventuell behandling.